Enligt konsthistorikern Lin Ci försökte traditionell kinesisk färgmålning att levande framkalla den "andliga likheten" av naturens aspekter. Utövad av forskare-tjänstemän kunde handen med frihandfärgning få "tröst i deras hjärtan" när de distanserade sig från den imperialistiska domstolen. Culture Trip utforskar verk från samtida kinesiska färgmålare som paradoxalt kopplar samman det förflutna och det nuvarande.
Vi kanske är långt borta från de stora mästarna i Yuan och Ming-dynastierna, men en anslutning till skönheten och disciplinen i kalligrafi och bläckmålning kopplar ofta förbi förtid och nutid i kinesisk konst. I en kataloguppsats för Ink - the Art of China i Saatchi Gallery skrev Dominique Narhas: 'Bläckmålning bringar oss i kontakt med en uppslukande intimitet där humanistiska teman om människans relation till sig själv, till naturen och till det andra spelas ut mot den stora bakgrunden med konstans och förändring. ' Denna sammanflätning av förflutna och nutid skiljer modern kinesisk konst på den globala marknaden och resulterar i verk som kan hänvisa till tradition och konvention men som samtidigt talar till samtida världen och en internationell publik.
Shi Zhiying, "Mellan tidigare och framtida" med tillstånd av White Space Beijing.
Så, hur föreställer samtida konstnärer en omvandling av en arkaisk tradition? Från Xu Bings ikoniska bok från himlen och Gu Wendas människahår frusna med lim till genomskinliga gardiner av oläsligt språk; Från Song Dongs kalligrafi skriven med vatten på en stenplatta i Writing Diary with Water till de digitala multimediaverken från Yang Yongliang och de konceptuella verken av Zhang Huan och Qiu Zhijie, har en generation av kinesiska konstnärer återuppfunnit traditionella former för att representera idéer och observationer om deras samtida värld. I själva verket är ett av de viktigaste elementen som ligger till grund för uppfinningen och moderniteten i samtida konst i Kina, kanske paradoxalt nog, en djup kunskap om och respekt för traditionella former. Kinesiska konstnärer ägnar sig åt sitt kulturarv och sina traditioner men experimenterar samtidigt fritt med dem. I händerna på vissa konstnärer leder denna återuppfinning till överträdande sociala kritiker, till och med vilda satirer, medan andra reflekterar över delar av sin värld på ett tystare, mer personligt eller meditativt sätt.
Culture Trip talade nyligen med olika konstnärer i Peking och Shanghai om hur deras praxis informeras av deras studie av traditionell kinesisk målning.
Gao Ping
Gao Ping i hennes studio i Peking © Luise Guest.
Gao Ping berättade för oss att för kinesiska konstnärer är traditionerna för färgmålning "som marken under dina fötter". När vi talade i hennes studio i Peking diskuterade hon sin beundran för målaren Ba Da från den tidiga Qing-dynastin, som berömt konstaterade att det fanns "fler tårar än bläck" i hans målningar. Hans landskap uppnår en balans mellan stillhet, rymd och noggrant observerad detalj, som Gao Ping ofta återvänder till. Hon tycker att hans verk är sorgligt men ”lugnt i hjärtat”, en beskrivning som lika kan tillämpas på hennes eget bläck på pappersverk. Små ensamma figurer eller föremål flyter i ett stort tomt utrymme, vilket skapar en dynamisk relation mellan själva formerna och utrymmet de bor. Hennes djupa kunskap och förståelse för traditionell målning framgår av ”rättigheten” i hennes placering och förtroendet för hennes märkning. Hon säger att små saker ibland är viktigare än de stora och uppenbara, och hennes arbete skapar en pågående berättelse grundad i hennes idiosynkratiska observationer av människor, platser och händelser. För Gao Ping är målning ett hemligt språk som skapar mystiska lager som långsamt avslöjar sig för dem som är villiga att ta sig tid att titta noggrant.
Gao Ping, 'Still Life - Girls', kinesiskt bläck på rispapper med tillstånd av China Art Projects.
Bläckmålningar av små kvinnliga figurer, några nakna, några klädda, kan representera ett slags självporträtt, en utforskning av ensamhet. De är rörande och nyckfulla, liksom hennes framställningar av ensamma leksaker, slagna nallebjörnar, krukväxter, elektriska fläktar, figurer som sitter på parkbänkar, något slumpiga trädgårdar och enkla innergårdshus. Dessa verk uttrycker bräcklighet och sårbarhet. De framkallar minnen från barndomen såväl som hennes skarpa observationer av världen runt henne och hennes svar på den.
Gao Ping, 'Untitled', olja på duk med tillstånd av China Art Projects.
Däremot är hennes olje- och akrylmålningar, några stora och kraftfulla och andra på mindre fyrkantiga dukar, på en gång starka och lyriska, och använder ofta en subtil grisaille där genomskinliga tvättar är skiktade för att skapa stort djup. Dessa konstverk framkallar tvetydiga landskap som för konstnären representerar en idealvärld, en plats för harmoni och reträtt från stadslivets kaos. Hennes arbete talar om hennes nöd i takt med förändringarna i Peking; de oroande omvandlingarna av bekanta platser i en oändlig process för rivning och stadsförnyelse. Hon skapar en annan, lugnare värld i sina målningar. Attentivt och inte angelägen om att prata mycket om sig själv eller om innebörden av sitt arbete, säger hon, "Det jag vill säga är i målningarna."
Li Tingting
Li Tingting med sitt verk 'Ljuskrona' © Luise Guest
Li Tingting arbetar också med bläck på papper, ofta i traditionell form av en rullning. Hennes verk fokuserade ursprungligen på 'feminina' ämnen - handväskor, skor och klänningar - men utvecklades för att inkludera banala föremål associerade med samtida liv och massproduktion, såsom engångsflaskor av vatten och glödlampor. Det har föreslagits att hennes Shoes-serie kan tolkas som ett feministiskt svar på pressen på kvinnor att anta en alltför ”feminin” identitet. Konstnären förnekar artigt men bestämt denna läsning av sitt verk och säger snarare att hon ville fira sitt liv som ung kvinna. Hon har också producerat verk som representerar nallebjörnar, frukt, blommor och till och med solrosfrön. Kaskadformar spill ner ytan på hennes papper på ett bedrägligt spontant sätt. I själva verket är processen att arbeta med traditionella bläck, balansera våta och torra penseldrag, krävande och noggrann. Hon överraskar genom sitt val av ljust rosa bläck samt sitt samtida ämne.
Li Tingting, 'Chandelier', Bläck på rispapper med tillstånd av vitboken
Född i Kinas Shanxi-provins, bor hon och arbetar nu i Peking och fokuserar på att experimentera för att se hur långt bläcktraditionen kan drivas in i nya och hybridformer. På en resa till europeiska gallerier upptäckte hon Cy Twomblys verk och inspirerades att flytta sitt arbete i en ny riktning. Resultatet, efter en period med intensiv experiment, var en serie verk som representerade grandiosa möbler. Blommiga klädda fåtöljer och överfyllda soffor, målade och lackerade kinesiska bröstkorgar och skåp och överflödiga ljuskronor flyter nu i ett amorft utrymme, med droppar och droppar av bläck som rinner ner på ytan, över en rastlös sköljning av tvättar både ogenomskinligt och genomskinligt. Hennes bleka och bräckliga palett har lämnat plats för stark magenta och viridian green, men hennes säkerhet med placeringen av föremålen i rymden, och det sätt som livlösa föremål är så fyllda med liv, kopplar henne till de mästerliga målarna som hon beundrade som student.
I stället för att måla stenar, bambu och vattenfall, är Li Tingting målade kaskader av skor eller massproducerade konsumtionsvaror tyder på den senaste tidens omvandling och modernisering av den kinesiska kulturen eller den typ av formella möbler som indikerar fångenskapen av rikedom. Dragkampen mellan längtan efter stabilitet och omfamna förändringar i det kinesiska samhället framgår av Li: s arbete, om än på mindre öppna och mer nyanserade sätt än i vissa andra konstnärers arbete.
