Inspirerad av en populär serie av manga grafiska romaner och berättar historien om Suzu, en ung kvinna som flyttar bort från sin hemstad Eba, i Hiroshima, under andra världskriget, In This Corner of the World har redan vunnit en rad priser och är vinnande rave recensioner. Vi talade med regissören, Sunao Katabuchi, om denna mycket annorlunda japanska animering.
Culture Trip: Det är ett tufft ämne att ta itu med i alla format, live-action eller animationer. Varför var det viktigt för dig att göra den här filmen?
Sunao Katabuchi: När jag läste den ursprungliga mangan av Fumiyo Kouno, kände jag att Suzu var en extremt älskvärd, "riktig människa" med en mycket komplex personlighet.
Trots att hennes existens lätt kunde ha skildrats i vilket medium som helst, trodde jag att hennes närvaro kunde uttryckas mer starkt i filmformat.
Du kanske också gillar: Meet the Dutchman Who Made a Studio Ghibli Film in a North London Shed
CT: Vilka fördelar har det att göra den här historien som en animering?
SK: Jag ser inga speciella fördelar. Suzu är väldigt avslappnad. Vi trodde att vi skulle kunna få mer verklighet till karaktärernas rörelser genom att fokusera på en så avslappnad person som gör hushållssysslor på ett sorglöst sätt. Och vi tror att vi lyckades uttrycka verkligheten.
När det gäller Kounos konstnärliga stil tror jag att hon har en unik hållning inom den japanska mangavärlden. Detta var faktiskt till vår fördel, eftersom det hjälpte oss att skapa en animation som inte liknade tidigare existerande verk.
Sunao Katabuchi © GENCO, INC
CT: Finns det några saker du inte kunde göra på grund av formatet?
SK: Det fanns nästan ingen. Snarare gjorde animering oss möjlighet att framställa många saker som vi annars inte kunde ha gjort. Vi kan till exempel rita Hiroshima och Kure exakt som de skulle ha varit under andra världskriget. Om vi gjorde det live-action, skulle detta ha varit nästan omöjligt att uppnå. Det gjorde det också möjligt för oss att dra verkligheten av krig och hennes liv före kriget, i samma dimension. Jag tror att vi lyckades uttrycka en värld där kriget och städerna samexisterade i bilden och fångade båda elementen i samma position.
CT: Kan du berätta lite om rykte för mangaserien som först berättade historien.
Fröken Kouno producerade den ursprungliga mangan med entusiasm, försökte göra den till en vändpunkt i sin konstnärliga karriär, och på ett sätt plågade hon sig med känslor. Trots att jag tror att det fanns många människor som var extremt passionerade för serien, stannade tyvärr dess läsarkrets, vilket lämnade Fröken Kouno förmodligen att känna sig ganska ensam. Men fans var tydligt överlyckliga när anime-anpassningen tillkännagavs - jag tror att det var första gången Kouno märkte det stora antalet läsare. Jag tror att det var en viktig upplevelse för henne. Det var också en extrem ära för oss att detta tillkännagivande uppnådde en multiplikatoreffekt, vilket resulterade i läsarnas tillväxt och mer uppskattning av den ursprungliga mangan.
CT: Hur svårt var det att översätta från manga-originalen till en animation?
SK: Fröken Kouno ger inte många förklaringar i den ursprungliga mangan. Till exempel uppger hon inte var exakt i Hiroshima Suzu står, även om hon ritade det med en tydlig och specifik idé om platsen. Det finns många saker som det här. Så vi bekräftade alla platser som Suzu åkte till och löste mysterier en efter en. Genom att göra detta fick vi reda på nya fakta och började förstå orsakerna till varför Suzu var där. Mangaen hade många av dessa stunder, och de var nya överraskningar för oss. Filmen ger inte alla svar, men genom att skildra miljöer med mer detaljer än manga-originalen kan du berätta exakt var Suzu besöker. Med det sagt kan många målgrupper behöva ännu mer information. Men att ge mer detaljer om varje scens plats och tid kan erbjuda något annat - jag hoppas att publiken är överens.
Du kanske också gillar: Manga-serien du bör läsa just nu
CT: Vad vädjade till dig om att göra den här historien?
SK: Vi upplevde allt Suzu gjorde. Om hon lagade mat gjorde vi det; om hon sydde en kimono, gjorde vi samma sak och om hon gjorde nori [tång] besökte vi också havet för att göra det själv [skrattar]. Vi gjorde också strå sandaler. Även om vi misslyckades precis som Keiko gjorde [skrattar]. Om Suzu vandrade runt Hiroshima och Kure, följde vi också exakt samma gator. Att återliva sitt liv gjorde hennes existens mer konkret i våra sinnen. Det var jättekul att skapa filmen medan hon faktiskt upplevde vad hon gjorde.
CT: Vi ser kriget från ett perspektiv som sällan ses i väst. Hur tror du att publik utanför Japan kommer att reagera på filmen?
SK: Jag tror att även i Japan var det första gången krig har framställts ur ett sådant perspektiv. Och det är förmodligen anledningen till att det upplevdes som ett nytt perspektiv av japanska publik. I den meningen hade de inte nödvändigtvis några fördelar jämfört med de från utlandet. De visste lika lite om krigstiden som de utländska publiken, och jag tror att de såg filmen utan mycket kunskap om olika frågor. Men jag tror att det fanns många saker med Suzus upplevelse som de återupplevde och förstod genom filmen. Jag tror att det drev folk att stödja det. Jag hoppas också kunna se samma fenomen internationellt.
CT: Hur realistisk är handlingen vi ser på skärmen och hur gick du åt att återskapa platserna vi ser?
SK: Vi skildrade de geografiska kännetecknen som de skulle ha varit under andra världskrigets tid, med undantag för en del där vi för historiens skull fick Suzu att gå en väg som inte fanns då. När vi till exempel ritar ett berg tog vi hänsyn till trädens täthet och drog det så som det brukade se ut, snarare än hur det ser ut nu. Var och en av jaktplanen i scener med air raid ägde rum då. Vi ville lämna allt som det var, för att exakt förstå Suzus känslor medan hon var där.
CT: Suzu är en oskyldig karaktär som håller mycket. Vilka egenskaper har hon för att hjälpa henne att genomgå de tuffa tiderna?
SK: Jag skulle säga att hennes överlevnad bara var en slump. Krig är extremt grymma och påverkar alla var och en lika. Oavsett personlighet dör hon när hon dör. Hon överlevde för att hon hade tur att stå precis tillräckligt långt borta från bombavfall. När jag lever genom dessa tider tror jag att det faktiskt hade varit en nackdel att hålla hennes naiva verklighetsuppfattning. Jag skulle vilja att alla skulle komma ihåg att hon var en av de människor som överlevde av en slump. Det var inte för att hon var särskilt överlägsen. Hon var skicklig i ritning men det hjälpte henne inte på något sätt under kriget.
CT: Vi ser hur viktig teckning är för Suzu under hela filmen. Är det en passion du delar med henne?
SK: Jag tror det. Det beror på att hon har sitt inre jag som väntar på att bli uttryckt, och det bevisar att det finns en skatt större än vad som finns på ytan. Jag hoppas bli som henne. Sådan skicklighet var dock inte tillräckligt kraftfull för att bli av med själva kriget. Under kriget fick hon till och med kassera sina ritfärdigheter och välja ett liv som en vanlig hemmafru. Ett sådant slöseri med hennes talang
.världen fick aldrig se det. Det hölls bara i hennes eget hjärta
Jag tror att det är särskilt därför jag älskar henne så mycket.
In This Corner of the World är ute nu.
