Det råder ingen tvekan om att det språk som är talat av makedonierna är ett gammalt, även om frågan om dess klassificering har väckt hårda argument. Vissa hävdar att makedonska inte riktigt är ett språk - bara en bulgarisk dialekt - medan andra hävdar att det inte ens bör kallas "makedonska" alls (för det är också namnet på en region i norra Grekland). Men du kan vara säker: här för att brottas med de tuffa frågorna och packa upp språkets historia är Culture Trip.
Marknadsplats i gamla stan i Skopje i en vacker sommardag, Makedonien © SF / Shutterstock
Skopje, den makedonska huvudstaden, är en fascinerande plats. Den omgivande floran känns medelhav, även om landet är landstoppat. De viktiga byggnaderna eller byggnaderna som du tänker är viktiga utseende grekiska. Bredvid dem finns andra slags byggnader, sådana som verkar bekanta för alla som har rest i tidigare kommunistiska Öste- och Centraleuropa. Och gipsat på de byggnaderna och bland den Medelhavsfloraen är den konkreta markören som säger att du är i ett slavisk land: kyrilliskt alfabet.
Arkitektur och byggnader i Skopje City © Autentisk resa / Shutterstock
I Skopje kan du också hitta en staty av mannen som skapade en tidig version av kyrillisk och som postumt lånade ut sitt namn till den. Bland vita kolumner och brons, toga-klädda kungar och krigare, finns det två skäggiga figurer som ser tydligt religiösa, innehar symboler för att bevisa sin position: en stiliserad herde skurk och en bok. Dessa två män är de heliga Cyril och Methodius, värderade över den slaviska världen på grund av de tjänster de betalade till språket och de människor som talar alla dess varianter.
Skulptur i Skopje © SF / Shutterstock
För närvarande tenderar experter att gruppera de slaviska språken i tre grenar: den östra grenen, som inkluderar ryska, ukrainska och vitryska; den västra grenen, som består av tjeckiska, slovakiska, polska och ett antal minoritetsspråk; liksom det sydliga, språken i före detta Jugoslavien (slovenska, kroatiska, serbiska, bosniska och montenegrinska) plus bulgariska och makedonska. När Cyril och Methodius vandrade jorden på 900-talet hade dessa språk emellertid knappt börjat skilja sig.
Dessa två eventuella helgon, som kom från området kring Thessalonica i det som då var det bysantinska riket, fick en gigantisk uppgift: kristna slaverna i Moravia. Om det namnet idag motsvarar den sydöstra halvan av Tjeckien, utsåg den då ett territorium som sträckte sig från södra Polen till västra Ungern. Som själva slaver var de två munkarna väl utrustade för att blanda sig med sina nordliga motsvarigheter. De kunde också göra vad ingen av de norra slaverna ens hade försökt: översätta Bibeln till ett språk som skulle vara förståeligt för de okonverterade massorna.
Arkitektur och byggnader i Skopje, en av de många städerna som lätt kan besökas på en dag från Kosovo © Autentisk resa / Shutterstock
Ingen version av det slaviska språket hade dock kodifierats, och det att först skriva ner det krävde skapandet av ett språk som kunde fånga dess ljud. De gjorde detta med Glagolitic-alfabetet, som verkar runiskt, eller till och med Tolkien-esque, för moderna ögon. Detta skulle så småningom formas till det enklare men på samma sätt användbara kyrilliska alfabetet, som nu är standarden i många länder över den slaviska världen, inklusive före detta Sovjetunionen - även dagens Makedonien. Med hjälp av den fascinerande föregångaren till kyrilliska, skrev de ner ett språk som nu kallas Old Church Slavonic.
Det språk som de heliga Cyril och Methodius kodifierade och använde för sin översättning av Bibeln var i huvudsak det språk de talade, vilket vid den tiden var ömsesidigt begripligt - även om det troligtvis inte var samma dialekt - med moraviska slaviska. Det är dock svårt att sätta namn på den här dialekten. De heliga var slaver från grekisk Makedonien, inte från det land som nu kallas Makedonien. De var inte heller från det som nu är Bulgarien. Naturligtvis, när du pratar om 900-talet, måste du komma ihåg att alla två slaver från dessa tre platser skulle ha kunnat förstå varandra.
Folkgruppen Albanisk kulturförening Jahi Hasani från Cegrane, Makedonien © Zvonimir Atletic / Shutterstock
Under århundradena sedan har de slaviska språken utvecklats till en punkt där en makedonsk som besöker Moravien antagligen nästan skulle kunna välja ut ett par objekt på en meny, och inte mycket mer än så. En makedonska i Bulgarien skulle dock kunna göra mycket bättre. Språken är så lika att bulgarer inte universellt erkänner makedonska som sitt eget språk, vissa föredrar i stället att beteckna det som en dialekt av bulgariska. I själva verket skulle de människor som bor i det nuvarande Makedonien ha sagt samma sak själva. De hänvisade till sitt språk som bulgariska, även om det var tillräckligt annorlunda att det under 1800-talet hade hårda meningsskiljaktigheter utbrott vid försök till en enhetlig kodifiering. Bulgariska intellektuella slutade ändå avvisa all kompromiss med ett enhetligt makedobulgarskt språk.
Uppmaningarna att hitta ett annat namn på språket blev högre och mer beständiga när idén om en separat makedonisk nation växte, men det betyder inte att det makedonska språket inte fanns förr. Dessa samtal nåddes först efter första världskriget, och det makedonska språket i dess moderna form kodifierades inte förrän 1944. Sedan den makedoniska nationalismens första rörelser har frågan om Makedonien - med det språk som ingår i det - varit djupt kil i mitten av en politisk strid. "Politiska åsikter om det makedonska språket" har även en egen Wikipedia-sida. Men åt sidan av politiken återspeglade kodifiering bara språket som folk redan talade.
Människor vandrar genom gamla staden skopje som består av många smala gator fulla av affärer, restauranger och till och med marknadsplatser © trabantos / Shutterstock
När man försöker besvara frågan om vilket språk som får anspråka Old Church Slavonic som dess direkta förfader, skulle det mest korrekta svaret kanske vara både makedonska och bulgariska. När allt kommer omkring upptar de två sin egen gren av det slaviska språkliga släktträdet. De båda bibehåller element som förlorats länge från andra slaviska språkartiklar, till exempel också hur de två hanterar verb. Deras lexikon liknar östslaviska språk som ryska, även om deras geografiska ursprung borde placera dem närmare sydslaviska språk som serbiska.
Makedonska och bulgariska utvecklades annorlunda från andra slaviska språk, en process som började ungefär den tiden då Cyril och Methodius valde att skriva ner sin infödda dialekt. När Old Church Slavonic kom till fanns det helt enkelt ett språk, medan det nu finns två.
För vissa kan en titt runt Skopje komma att tänka på stulna symboler, som de grekiska kolumnerna eller de två helgonna. Även om ingen bestrider dess status som ett självständigt land, sjunker fortfarande politiska strider runt Makedonien, även om du aldrig skulle misstänka det när du går genom huvudstaden och går mot Cyril och Methodius. Gick de längs floden där deras staty nu står när de tog sig upp till Moravia? De skulle inte ha kallat området hem, men i det här fallet kan makedonierna - och bulgarerna och till och med grekerna - säkert göra anspråk på dem.
Människor passerar över den gamla stenbron i den makedonska huvudstaden skopje som leder till torget i Makedonien © trabantos / Shutterstock
