Lady Mary Wortley Montagus "Konstantinopel" är en del av vår sommarpoesieserie, som ägnas åt att göra semestersäsongen lyrisk igen. Hon skrev dikten i januari 1718, medan hon stannade i Pera (modern Beyoğlu) i ett sommarhus med utsikt över den stora huvudstaden.
Lady Montagu, målad av Jonathan Richardson © WikiCommons
Om Lady Montagus största verk alltid är, i mitt sinne, hennes bredd från 1731 mot Jonathan Swift (som innehåller så läckra rader som: "Jag är glad att du kommer att skriva, / Du kommer att möta papper när jag skitnar."), hon är i dag främst ihågkommen för sina brev och uppsatser, och särskilt de som rör hennes resor till det osmanska riket (hon var hustru till den brittiska ambassadören i Konstantinopel). Ändå är hennes poetiska talanger obestridliga, eftersom den här dikten gör mycket tydlig.
Diktar det tristiga, vintriga Storbritannien i opposition med sin charmiga och bestämda sommarresidens, och navigerar genom båda ländernas historier. Hon använder jämförelsen för att kritisera vad hon ser som fåfänga i hennes ålder, och särskilt domstolens fåfänga, som inte kan nå henne här i hennes "Little Spot", med utsikt över den magnifika gamla staden:
Konstantinopel, av Lady Mary Wortley Montagu
Skriven
Januari 1718
i Chiosk vid Pera
med utsikt över Konstantinopel
Ge mig Great God (sa jag) en liten gård
på sommaren skuggiga, och på vintern varm
där en sval vår ger upphov till en klar bäck
av naturen som glider ner en mossig klippa
Inte konstnärligt i Leaden Pipes förmedlade
Eller kraftigt falla i en tvångs-kaskad
Ren & otrevligt lindning genom skuggan.
Alla hoppfulla himlen har lagt till min Praier
ett mjukare klimat och en renare luft.
Vår Frozen Isle kyler nu vinterbindningar
Deformed av Rains & grov med sprängning Winds
du visnade Woods som blev vit med hoary Frost
genom att köra stormar deras spridda skönheter förlorade
De skakande fåglarna, deras lumliga täcken sjunker
Och söka i avlägsna Climes en varmare sol
Vattnymfterna deras tystade urna beklagar
Till och med Thames slog en flod nu inte längre
De karga ängarna ger inte mer glädje
av Glist'ning Snows gjorde smärtfullt för I Sight.
Här regerar sommaren med ett evigt leende
Och dubbla skördar välsigna dig lycklig jord.
Rättvisa, bördiga fält till varm Indulgent Heaven
Har varje charm varje säsong gett!
Ingen dödande förkylning deformerar ni Beauteous året
Den vårande blommorna ingen kommande vinter rädsla
Men när ni förälder Rose förfaller och dör
ni spädbarnsknoppar med ljusare färger stiger
Och med färska godisar tillhandahåller ni moderlukten
Nära dem lyser Vi'let med lukt som blest
Och blommar i mer än Tyrian Purple drest
De rika Jonquils har sin gyllene glansskärm
Och lysa i härliga efterliknande dag.
Dessa trevliga lundar som deras levande blad behåller
Strömmarna mumlar fortfarande outfiltrat av regn
Och växande grönt pryder jorden Fruitfull Plain
The warbling Kind oavbruten sjung, Varmt med glädje av den eviga våren.
Här från mitt fönster undersöker jag genast
Den trånga staden och det rungande havet
I avlägsna vyer ser Assian Mountains stiga
Och förlorar deras snöiga toppmöten i I Skies.
Ovanför berghöga Olympus Tow'rs
Det parlamentariska sätet av himmelska krafter.
Nytt för I Sight my ravish'd Eyes beundrar
Varje guldad halvmåne och varje antik spir
Mässan Serail där sjönk i viloläge
Lazy Monarch smälter sina tankelösa dagar
Marmormoskéerna under vars stora kupoler
Fierce Warlike Sultans sover i lugna gravar
De höga strukturerna när de kristna skryter
Deras namn, deras honnours & deras Beautys förlorade
Dessa Altars ljusa med guld, med skulptur grac'd
Genom barbaristisk iver av vilde fiender gjorde det
Convents där kejsare bekänner sig från gammalt av
Labour'd-pelarna som deras triumfer berättade.
Vain Monuments of Men som en gång var fantastisk!
Sänkt, oskiljaktig, av en gemensam öde!
Hur är du kejserliga staden, låg!
Var är dina förhoppningar om romersk härlighet nu?
Var är dina palats av Prelates höjda
Vart var Pomp i Purple Luster blåsad?
Så enormt att Youthfull Kings kanske finns där
Så fantastisk; att nöja sig med en patriarkens stolthet
Där greciska artister visar alla sina färdigheter
Innan ni glada vetenskaper förfallit;
Så enormt att Youthfull Kings kanske finns där
Så fantastisk; att nöja sig med en Patriarchs Pride;
Convents där kejsare proffess'd av gamla, Labour'd-pelarna som deras triumfer berättade, Vain Monuments of Men som en gång var fantastisk!
Sänkt, oskiljaktigt i en gemensam öde!
One Little Spot, den lilla Fenaren innehåller, Av den grekiska ädla kvarstår de fattiga, Där andra Helens visar som kraftfulla Charms
Som en gång engagerade den stridande världen i vapen:
De namn som Roial Auncestry kan skryta med
I genomsnitt mekanisk konst förlorad på ett obearbetat
De ögon en andra Homer kan inspirera, fixed vid vävstolen, förstöra deras värdelösa eld.
Greiv'd på en vy som slår mitt sinne
Den korta livade fåfänga av mänskligt slag
I Gaudy Objekter njuter jag av min syn, Och sväng där östra Pomp ger homo glädje.
Ser; det stora tåget i olika vanor klädde!
Vid Bright Seymetar och Sable Vest;
Den Vizier som är stolt, utmärker o resten!
Sex slavar i homo Attire hans bridle håller;
Hans huvuddel grov med ädelstenar, hans Stirups guld;
Hans Snowy Steed prydd med påkostade stolthet
Hela soldaterna monterade vid hans sida, Dessa kastar Plumy Crest, Arabian Coursers guide.
Med förtjusande skyldighet förkasta alla sina ögon, Inga bällande rop av bullriga Crouds uppstår;
Tysthet i högtid Tillstånd marschen deltar
Till dess att fruktan Divan slutar de långsamma processionerna.
Ändå är inte dessa objekt alla mycket gay, Den förgyllda marinen som pryder havet, Den stigande staden i förvirring mässan;
Fantastiskt formad oregelbunden
Där skog och palats på en gång överrasker
Trädgårdar, på trädgårdar, kupoler på kupoler uppstår
Och oändliga skönheter tröttnar de vandrande ögonen, Så lugnar mina önskemål, eller så charmar mitt sinne, Som denna reträtt, säker från mänskligt slag.
Inga Knaves framgångsrika hantverk väcker Spleen
Inga Coxcombs tawdry Splendor chockar min syn;
Inget Mob Alarm väcker min kvinnliga rädsla, Ingen meriterad merit frågar mina tårar;
Inte prise mitt sinne, och avund gör inte mitt öra, Till och med Fame it selfe kan knappast nå mig här, Obehag med alla hennes tatueringståg
Ganska klingande Flatterys läckra Bane
Censorisk dårskap; Noisy Party Rage;
De tusen som hon måste engagera sig i
Som vågar ha dygd i en ond ålder.
