Norge är ett mångsidigt land. Så varierande, det sträcker sig över nio olika klimattyper. Det är ganska förståeligt att se eftersom de tidiga samhällena ofta isolerades från varandra på grund av svårigheter som medföljde att resa eftersom det krävde mycket tid. Avsaknad av yttre påverkan blev lokala dialekter mycket idiosynkratiska. Snabbspolning fram till idag, och Norges språkliga landskap är fortfarande mångsidigt - och ibland förbryllande även för de lokala. Här är vad du behöver veta om norska dialekter.
Ett land, fyra (huvud) dialekter
Det har sagts att ”det finns fler norska dialekter än norrmän”. Det är inte en fullständig överdrift. Ser du, det norska du har lärt dig, det enkla och lättlärda språket? Det är inte nödvändigtvis samma norska som en lokal i nästa län skulle tala. Sanningen är att det inte finns någon "standardiserad" norska eftersom det finns två helt olika skriftspråk och fyra mestadels ömsesidigt begripliga huvuddialekter med dussintals interna variationer vardera. Standardiserad norska används endast i domstol, officiella dekret och nationella sändningar. Den typ av norska du skulle höra i det vanliga vardagen är bokstavligen föremål för din nuvarande latitud och longitud.
De norska dialekterna är geografiskt uppdelade i fyra huvudgrupper: Vestlandsk (västnorsk), Østlandsk eller Østnorsk (påsknorsk), Trøndersk (norska i Trøndelag län, centralnorsk) och Nordnorsk (nordnorsk). Och precis som länen består av olika städer, städer och byar, har varje dialekt sina egna undergrupper beroende på området. Det är säkert att anta att varje by eller stad har sitt eget unika sätt att säga saker och uttryck du inte kommer att stöta på någon annanstans. För att göra sakerna ännu mer intressanta kan en undergrupp av en dialekt vara mer lik en av de tre andra huvuddialekterna än sin egen. Så hur kommunicerar människor till och med i det här landet?
På Norges västligaste ö talar folk Vestlandsk och skriver Nynorsk © Solund Nyheter
Vanlig tunga är inte så vanlig
Som nämnts tidigare är dialekterna mestadels ömsesidigt begripliga. Men det finns några stora skillnader, både när det gäller accent och i ordförråd, grammatik och syntax. Verber har olika avslut, frågor formuleras på olika sätt, framtidsspänningen tar andra former, bokstäver ersätts med andra bokstäver eller tas bort helt. Det kan vara ganska huvudvärk för människor som just nu lär sig språket, men mycket ofta visar det sig vara en huvudvärk för lokalbefolkningen också.
Vilka är några viktiga egenskaper hos varje dialekt? Östnorsk har öppna vokaler och är vanligtvis snabbt talade. Eftersom dialekten är mest lik den som används när man lär sig norska, anses den inte heller vara den ”normala” norska. Sanningen är att påskdialekterna talas i Oslo och den som talas nära den svenska gränsen skiljer sig helt från varandra - med den senare låter mycket som svenska. Vestlandsk kan vara mycket svår att dechiffrera på grund av att det har otaliga undergrupper; Västnorge är fjordnorge, så människor bodde spridda över små byar och öar och odlade sitt eget sätt att prata på. Men en sak du kommer att märka, särskilt i Bergen, är "r"; det låter som det franska “r”. I Nordnorsk vänder "hv" till "k", så till exempel frasen "Vad heter du?" ("Vad heter du?") Blir "Ka du hete?" Vad gäller den trønderska dialekten? De personliga pronomenen förändras helt. Till exempel blir "Jag elsker deg" ("Jag älskar dig") "Æ ælske dæ" på den trønderska dialekten.
Bryggen i Bergen © Paulus Bruzdeilynas / Besök Bergen
