Vietnameser har ofta beskrivits som att det låter som fågelsång på grund av dess uttrycksfulla blomster och hur det verkar fladdra längs som en kolibri. För utlänningar som precis börjar lära sig språket låter det som en hopplöst obegriplig ström av känslomässigt laddad musik. Men med tiden och ett tränat öra börjar den slumpmässiga kvittringen att vara meningsfull. Här är några hemligheter som hjälper dig att förstå den musikaliska kvaliteten på vietnamesiska.
Tonerna
Vietnamesiskt är ett tonalt språk, vilket innebär att böjningen du sätter på ett ord ändrar dess betydelse. Tonerna visas som symboler över och under orden, och deras former låter dig faktiskt veta vad din röst ska göra. Det är tonarna som ger språket sin musikliknande kvalitet. När orden utspelar, flyter röster mellan skrämmande tonhöjder och slingrande ljud som är ljud som att någon blir stansad i magen.
De sex toner som används i vietnamesiska © Herr Klugbeisser / WikiCommons
Högre platt ton
På engelska talar vi vanligtvis med en ton som är mycket lägre än den neutrala tonen på vietnamesiska. På grund av detta låter även rutinmässig konversation på vietnamesisk upphetsad. Men när vietnameserna börjar studera engelska låter de vanligtvis monotona. Eftersom engelska ord inte ändrar sin bokstavliga betydelse med olika intonationer, låter vietnamesiska elever ofta uttråkade när de talar. Växlade runt känner de som engelsktalande att de sjunger när de använder vietnamesiska toner.
Marknaderna i vietnamesiska är fyllda med skrovligt skvalp © Andy Wright / Flickr
Inga slutkonsonanter
Vietnamesiska talare uttalar inte de flesta slutkonsonanter. Det är en av de mest utmanande aspekterna av vietnamesiska som nya elever kämpar med, för på engelska uttalar vi de flesta av de slutande ljuden. Eftersom de är frånvarande på vietnamesiska, tenderar orden att flyta ihop till en oändlig trumfå, vilket lämnar dig långt bakom om du tappar rytmen.
Vietnamesisk har en rytm som alla har sin egen salongean / shutterstock
Vietnameserna såg inte alltid ut som i dag
Vietnamesiskt som det ser ut idag är relativt nytt. Före 1600-talet var vietnameser skriven med kinesiska karaktärer. Alexandre De Rhodes, en jesuitmissionär, var den första som skapade en romaniserad version av vietnamesisk som använde latinska (eller romerska) bokstäver istället för kinesiska symboler.
Det nya systemet gjorde inte mycket framsteg på landsbygden under många år, men i början av 1900-talet, under fransk kolonialt styre, ersatte vietnamesiska som vi erkänner det i dag så småningom det gamla systemet. Idag ser vietnamesier bekanta för engelsktalande, men det finns några viktiga skillnader.
De tre olika bokstäverna för A i vietnamesiska © David McKelvey / Flickr
