Berber litteratur är lika mångfaldig som deras historia, kulturer och språk. Men vad finns det tillgängligt för oss? och varför finns det inte mer?
Berberna är en icke-homogen grupp människor från Nordafrika och är kopplade av kultur, historia och språk snarare än etnicitet ensam. På många av Berber-språken är de kända som Imazighen, som kan översättas som "fria människor". Ordet Berber på engelska kommer från det latinska berberus, vilket betyder någon som bor utanför den romerska världen. Det finns betydande berberbefolkningar i Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen, Västsahara, Mali och Niger. Det finns många olika varianter av Berber-språken, vilket innebär, tillsammans med deras geografiska spridning, att det inte finns någon litteratur. Det beräknas att det finns mellan 30 och 40 miljoner Berber-talare. Även om Berber generellt sett har genomgått arabisering har berberspråken också påverkat Maghrebi arabiska.
Som med mycket av nordafrikansk litteratur var berberlitteraturen traditionellt muntlig. Även om samlingar med folksaga har publicerats. Eftersom länderna med stora berberbefolkningar blev oberoende har det dock varit en återupplivning för att hitta en sann, lokal kultur och identitet. Berberspråket är till nackdel för andra språk i regionen. Detta beror delvis på dess enorma och ibland obegripliga variationer, dess geografiska spridning och styrkan hos arabiska i utbildning, media och officiella dom. Berbers har också skrivit på andra språk, särskilt franska och arabiska.
Berber Guide © Mr Seb, Flickr
Av alla dessa skäl verkar det omöjligt att definiera en enda Berber-litteratur. Assia Djebars The Tongues Blood Run Not Dry, ursprungligen skriven på franska, använder klassiska arabiska och Berber-teman för att uttrycka samtida händelser.
Berber kvinnor utför en traditionell dans © Sanhaja
Den marockanska, Mohammed Choukri, är också av berberisk härkomst men skrev på arabiska. Hans självbiografiska bok, For Bread Alone, berättar om de svårigheter han var tvungna att möta och hans sökning efter ett bättre liv. Det var förbjudet i Marocko på grund av dess referenser till sexuella upplevelser och droger i tonåren.
Många berberförfattare, som Kateb Yacine, Malek Haddad och Mouloud Feraoun, har ännu inte översatts och är bara tillgängliga på franska.
